Demonstrationsfrihet i ”Mellanösterns enda demokrati”

Idag rapporterade Dagens Nyheter om hur militanta israeliska bosättare äntligen fått tillstånd att demonstrera i Umm el-Fahm, en av de mest tätbefolkade arabiska städerna i Israel. På grund av säkerhetsrisken hade den israeliska polisen länge försökt förhindra demonstrationen och den uppenbara provokation mot landets palestinska befolkning vilket den utgjorde. Men under gårdagen kunde tillslut de hundratal demonstranterna genomföra sin manifestation skyddade av 2 500 israeliska poliser. Till provokatörernas stora besvikelse gick allt lugnt till, med endast ett fåtal skadade palestinier och poliser. Demonstrationen kunde genomföras efter ett beslut från högsta domstolen som för övrigt slog fast att alla medborgare äger rätt att demonstrera vart de vill.

Fredagen den 6:e mars sköts den amerikanska fredsaktivisten Tristan Anderson i huvudet av en tårgasgranat i byn Nilin på Västbanken. Han vårdas fortfarande på ett sjukhus i Tel Aviv med livshotande skador. En månad tidigare, den 30 januari, sköts den svenska aktivisten Ulrika Andersson i benet med skarp ammunition under samma demonstration. De internationella aktivisterna , genom organisationen ISM, deltar i de fredliga demonstrationerna mot murbygget i Nilin just för att den Israeliska armen ska avstå från att skjuta skarpt rakt in i demonstrationerna, vilket annars brukar vara fallet. I byn Nilin verkar israelerna ha ändrat sin strategi. Sedan Juli har fyra palestinier dödats under demonstrationerna, den yngsta av dem var en pojke på 10 år.

I ”Mellanösterns enda demokrati” beror inte längre demonstrationsfriheten enbart på etnicitet eller religion, vilket länge varit fallet. Nu verkar rätten att demonstrera helt enkelt bero på vad man demonstrerar emot. Det finns andra länder som systematiskt skjuter skarpt mot fredliga demonstranter (Saudiarabien, Burma och Nordkorea är några) men det finns inget annat land än Israel som samtidigt tillåts kallas demokrati och dessutom åtnjuter fullhjärtat stöd från en enad västvärld. Av denna anledning verkar nu även svenskar och amerikaner fungera som legitima måltavlor. Samtidigt verkar ett av fredsaktivisternas starkaste vapen, deras egna kroppar, spelat ut sin roll i ockupationens Palestina.

Tristan Anderson, skjuten i huvudet av israelisk militär den 6:e mars, 2009.