Demonstrationsfrihet i ”Mellanösterns enda demokrati”

Idag rapporterade Dagens Nyheter om hur militanta israeliska bosättare äntligen fått tillstånd att demonstrera i Umm el-Fahm, en av de mest tätbefolkade arabiska städerna i Israel. På grund av säkerhetsrisken hade den israeliska polisen länge försökt förhindra demonstrationen och den uppenbara provokation mot landets palestinska befolkning vilket den utgjorde. Men under gårdagen kunde tillslut de hundratal demonstranterna genomföra sin manifestation skyddade av 2 500 israeliska poliser. Till provokatörernas stora besvikelse gick allt lugnt till, med endast ett fåtal skadade palestinier och poliser. Demonstrationen kunde genomföras efter ett beslut från högsta domstolen som för övrigt slog fast att alla medborgare äger rätt att demonstrera vart de vill.

Fredagen den 6:e mars sköts den amerikanska fredsaktivisten Tristan Anderson i huvudet av en tårgasgranat i byn Nilin på Västbanken. Han vårdas fortfarande på ett sjukhus i Tel Aviv med livshotande skador. En månad tidigare, den 30 januari, sköts den svenska aktivisten Ulrika Andersson i benet med skarp ammunition under samma demonstration. De internationella aktivisterna , genom organisationen ISM, deltar i de fredliga demonstrationerna mot murbygget i Nilin just för att den Israeliska armen ska avstå från att skjuta skarpt rakt in i demonstrationerna, vilket annars brukar vara fallet. I byn Nilin verkar israelerna ha ändrat sin strategi. Sedan Juli har fyra palestinier dödats under demonstrationerna, den yngsta av dem var en pojke på 10 år.

I ”Mellanösterns enda demokrati” beror inte längre demonstrationsfriheten enbart på etnicitet eller religion, vilket länge varit fallet. Nu verkar rätten att demonstrera helt enkelt bero på vad man demonstrerar emot. Det finns andra länder som systematiskt skjuter skarpt mot fredliga demonstranter (Saudiarabien, Burma och Nordkorea är några) men det finns inget annat land än Israel som samtidigt tillåts kallas demokrati och dessutom åtnjuter fullhjärtat stöd från en enad västvärld. Av denna anledning verkar nu även svenskar och amerikaner fungera som legitima måltavlor. Samtidigt verkar ett av fredsaktivisternas starkaste vapen, deras egna kroppar, spelat ut sin roll i ockupationens Palestina.

Tristan Anderson, skjuten i huvudet av israelisk militär den 6:e mars, 2009.

Stoppa matchen!

1936 hölls olympiad i Berlin. Hakkorsflaggorna vajade i vinden när Adolf Hitler höll invigningstal. Olympiaden var ett utmärkt tillfälle för Hitler att skaffa god publicitet och ordentligt med stöd för att legitimera den tyska naziregimen. 72 år senare hölls en minst lika pampig invigningsceremoni för samma evenemang, men denna gång var det Beijing och Kina som stod som stolta värdar. Trots förhoppningar om att evenemanget skulle sätta fokus på Kinas brott mot mänskliga rättigheter är de flesta bedömare nu överrens om att olympiaden blev en enorm PR-succé för den kinesiska fascistregimen.

Sport har alltid varit intimt kopplat till politik och de stora turneringarna skapades just av politiska anledningar. Länder slåss om att få stå värdar för de stora evenemangen för att på så vis kunna sola i uppmärksamhet och lägga vantarna på sport-turisternas pengar. När nationer möter nationer är spelarna inte främst idrottsutövare utan representanter för sina hemländer.

Imorgon står Malmö värd för Davis Cup matchen mellan nationerna Sverige och Israel. Israel är en nation som sedan 1967, i strid med internationell rätt, ockuperar Västbanken och Gaza där de upprätthåller ett stenhårt apartheidstyre och där de på daglig basis bryter mot de mänskliga rättigheterna. De använder sig bland annat av bosättningar och murar för att fördriva det palestinska folket från sitt land. Under vintern har de dödat 1300 människor på ett av världens fattigaste landområden, Gazaremsan, varav 460 barn.

Det är mer än osmakligt att representanter för staten Israel välkomnas att delta i nationskamper i Sverige samtidigt som förtrycket och fördrivningen av palestinier fortsätter i Mellanöstern. Sport är politik. Det visste Adolf Hitler 1936, det visste Hu Jintao 2008 och det vet Israels regering 2009. Detta inser också de tusentals människor som kommer att gå ut på Malmös gator på lördag.

1968 lyckades svenska demonstranter stoppa Davis Cup matchen mot Sydrhodesia (nuvarande Zimbabwe) som då styrdes av en apartheidregim under ledning av diktatorn Ian Smith. I helgen kommer demonstranter att på samma sätt försöka stoppa matchen mot Israels apartheidregim. Om matchen stoppas är det en tydlig markering att vi inte accepterar folkmord och etnisk rensning oavsett vilka som är förövarna. Så låt oss i helgen visa det palestinska folket att vi inte glömt bort dem. Låt oss ta vårt ansvar. Låt oss stoppa matchen!

Berlinolympiaden 1936