Tillägg

Ska tillägga att det självklart vore hemskt trevligt och välkommet om det verkligen hade varit så att liberalerna hade bestämt sig för att sluta upp i den antirasistiska kampen. Dock så skulle det innebära vissa omprioriteringar. De flesta skåningar ser nog inte antisemitismen som det mest aktuella problemet i Sverige idag utan snarare den alarmerande islamofobin, där var och varannan muslim på religiös grund är misstänkta terrorister och där ett starkt främligsfientligt parti håller på att ta plats i riksdagen. De skulle då också tvingas erkänna den mindre påhittade rasismen i deras skyddsstat Israel som är skrämmande likt sydafrikas apartheidregim och där arabiska partier, på etniska grunder, har förbjudits att delta i de ”demokratiska” valen. Om liberalerna verkligen vill komma med i den kampen får de nog börja med att släppa in åtminsonde en artikel om dessa, mer reella, problem på sina ledarsidor.

Stöveltramp i Skåne?

Jaha, då var vi där. Efter en lång väg i den riktningen och många misstankar om vad som komma skulle har den svenska Israel-högern totalt tappat fotfästet, lämnat allt vad rationalitet heter och verkar ha lyft med båda fötter från jordens yta. I Sydsvenska dagbladet lördagen den 7 februari har inte mindre än fyra debattartiklar som behandlar antisemitism tagit plats på tidningens ledarsidor. Detta utgör samtliga debattartiklar i tidningen denna dag.

Under rubriker som ”För att antisemitismen lever” och ”Judehatet grasserar i Malmö” skriver chefredaktörer och folkpartister upprört om den våg av antisemitism och nazism som tydligen håller på att sprida sig i landet i allmänhet och i Skåne i synnerhet. De troligtvis chockerade läsarna fick till exempel veta att ”Sverige 2009 påminner om Sverige 1939″ av en osignerad ledarartikel. För varje artikel med tillhörande bilder på svarta fladdermöss och hakkors blir påståendena om vår tid allt mer skrämmande. Som läsare av Sydsvenskan kan man lätt få för sig att Sverige är på en spikrak väg mot att förvandlas till tredje riket.

Men enligt de (oftast) liberala debattörerna är det inte NSFs marscherande skinheads eller Skånes många sverigedemokrater som ses som något hot. Nej, det är kritiken av Israels politik som håller på att förvandlas till våldsam antisemitism och nazism. Som främsta exempel på detta tas den demonstration för ”Israels rätt till självförsvar” som en grupp folkpartister, sionister och israelvänner anordnade för ungefär två veckor sedan. Demonstrationen som försvarade och uttryckte sympati för Israels folkmord på Gazaremsan möttes naturligtvis av mängder av upprörda motdemonstranter, många av dem med släktingar och vänner som mördats under attackerna. Andra exempel på den tilltagande antisemitismen är tydligen de jämförelser som offentliga personer gjort mellan Israels ockupation och förtryck av det palestinska folket och Nazitysklands förtryck och mord på judar. Bland annat uttalanden som att Gazaremsan idag liknar warsavaghettot på 30-talet och att Israel borde lärt sig av sin egen historia att man inte kan utrota ett helt folk.

Till att börja med kan man undra varför tredje riket alltid är på väg att återupplivas när Israels politik kritiseras. Artikelskribenterna är noga med att påpeka att man får lov att kritisera staten Israel men att det är en annan sak att kritisera judar. Men är det verkligen ok att kritisera staten Israel när ledarsidorna fylls med skräckhistorier om nazismens återkomst varje gång sådan kritik uppkommer?

Man kan också ställa sig frågan hur skribenterna får de kritiska uttalanden där Israels politik liknas vid Nazitysklands till att vara antisemitiska. Jämförelser mellan olika historiska händelser kan vara mer eller mindre orättvisa, mer eller mindre relevanta, men antisemitiska?

Kan det istället vara så att när liberalernas argument till försvar för staten Israels folkrättsvidriga politik har tappat all sin trovärdighet så tar men till det gamla beprövade offerrollsknepet? Och kan det vara så att man genom denna taktik försöker dra uppmärksamheten bort från den verkliga faran, den nu pågående utrotningen av det palestinska folket och dess land?

Artikelskribenternas liknelser är inte bara absurda utan hjälper även själva till att göra religion av politik, vilket de säger sig vilja motverka. Att de stora medieföretagen används som språkrör för, och själva oemotsagt företräder, denna osmakliga och verklighetsfrämmande skrämselpropaganda är också ett stort hot mot demokratin.