Kapitalismens natur, ekonomisk kris del 1

Världen befinner sig i kris. Företag försätts i konkurs, ekonomer och tyckare svettas i panik och regeringar nationaliserar sina banker. Samtidigt så får tusentals människor besked om uppsägning, måste sälja sina bostäder till underpriser och tvingas iväg till de lokala socialkontoren. Men hur kunde allt gå så fel? Vad hände med marknadens osynliga hand? Och hur kan detta system som sas vara till vår allas fördel plötsligt verka mindre värt än den zimbabwiska valutan?

Anders Borg ser bedrövad ut och menar i en tv-intervju att det var girighet som utlöste krisen. Han hade lika gärna kunnat säga att det var hans ekonomiska systems själva natur som utlöste krisen. För girighet är ett lika självklart element i kapitalismen som saffran är i en lussekatt.

Ekonomiska kriser kan börja på olika sätt men alla har att göra med girighet. Denna är inget undantag. Fram till 1970-talet hade vinsterna för de amerikanska företagen stigit för varje år, samtidigt som lönerna för arbetarna stigit i en liknande kurva. På 70-talet lyckades dock företagarna pressa tillbaka de amerikanska fackföreningarna och lönerna slutade stiga. Vinsterna fortsatte dock att växa och företagarna kunde glädja sig åt fantasistora summor i kassakistorna. I detta läge blottades den kapitalistiska självmotsägelsen. Helt plötsligt hade folk inte tillräckligt med pengar för att köpa allt det som företagen ville sälja till dem (och som de själva producerade). Företagarna och bankerna (kapitalet) blev först bedrövade men kommer sedan på en genialisk lösning. Istället för att höja lönerna så började man låna ut ofantliga summor pengar till folk med låg säkerhet. På det sättet kunde de köpa deras produkter samt betala dem ännu mer pengar i ränta på sina stora lån. Kapitalet jublar åter igen åt ännu mer fantasifulla vinster och bonusar.

Vilken mellanstadieelev som helst kan med enkel logik komma fram till att detta i längden är ohållbart. Amerikanerna kunde helt enkelt inte betala sina lån, som för det mesta låg på deras bostäder, och var tvungna att låta bankerna konfiskera bostäderna och sälja dem vidare. Med miljontals sådana bostäder ute på marknaden störtdök naturligtvis de amerikanska bostadspriserna och bostadsföretag började gå i konkurs. Och så var krisen i full gång.

Det spännande med denna kris, som så många andra, är att detta var något som man med minimal felmarginal kunnat förutspå. Varför? För att dess orsaker ligger i systemets själva struktur. Även om kapitalet inser att det driver ett lämmeltåg mot en ravin så kan det inte stanna då dess aktörer inte tillåts tänka på något annat än kortsiktiga vinster för att överleva i konkurrensen. Så självklart Anders Borg, är det girigheten och kortsiktigheten som är problemet, men det är även dessa ingredienser som är kapitalismens grundfundament och dess drivkraft. Kapitalismen som ekonomiskt system kan inte undvika kriser. De kan göras mindre djupa och mindre förrädiska genom en större offentlig sektor, mer statlig reglering av företagen och större demokratisk kontroll över ekonomin. Men man kan aldrig helt undvika dem.

Så i dessa skymningstider öppnar sig ett ypperligt tillfälle för oss att verkligen fundera över hur vi bör sköta om våra resurser, vår natur och varandra. 150 år av industrialiserad kapitalism och 30 år av oreglerad marknadsfundamentalism kanske har spelat ut sin roll och kommit till vägs ände. Och med en värld som både miljömässigt och humanitärt står på ruinens brant är det sannerligen hög tid för någonting nytt.