Döda barn bygger inte raketer

Nu är de där igen, bilderna i tidningen. Det känns som om jag har sett samma bild förr men jag inser tyvärr att bilderna är allt för nya och allt för många. En flicka med ett förstört ansikte bärs av någon som kan vara hennes far. Det är svårt att säga om hon lever eller om det, när bilden togs, redan var för sent. Artikeln berättar om att man idag räknat till minst 45 döda, många av dem barn.

Israels bombattacker mot ett av världens fattigaste områden, Gazaremsan, har nästan blivit dagliga nyheter och lata journalister kan snart kopiera artiklarna från dagarna innan. Detta utöver den blockad som staten Israel upprätthåller och som förvärrar situationen ytterligare på denna del av jorden som gud tycks ha glömt. Denna gången var det människorna i flyktinglägret Jabaliya som hade oturen att falla offer för kolonisatörernas bomber och ingen vet vilka som står på tur.

För den som befunnit sig på Gazaremsan den senaste månaden måste mänskliga katastrofer som attackerna mot World Trade Center framstå som en fökylning i jämförelse mot det helvete på jorden som Israel och dess västliga stödstater har förvandlat deras kvarter, städer och land till. Ännu mer bisarrt måste det verka att anledningarna till attackerna påstås vara de hemmagjorda raketer som skjutits in på Israelisk mark och som för 9 månader sedan dödade en israelisk student.

Men ett öga för ett öga, en tand för en tand är en bortglömd fras för den israeliska ockupationsmakten och även i Sverige börjar man vänja sig vid att hundratals eller tusentals palestiniers liv inte ens kan mäta sig med värdet av en Israelisk medborgare (då han eller hon inte är arab förstås).

Det som pågår i mellanöstern är allt annat än ett krig. Det är en militär ockupation och en apartheidliknande kolonisering av landet Palestina och av det det palestinska folket. En kolonisering som mer och mer börjar likna ett folkmord. Detta sker i strid med allt som heter mänskliga rättigheter och möjliggörs av den amerikanska staten och i viss mån EU till fördel för det globala kapitalet (främst representerad av vapenindustrin). Och i Sverige håller vi för öronen inför pratet om folkmord och blundar hårt för tidningarnas bilder, samtidigt som vi planerar vårt fortsatta militära utbyte med kolonialmakten.