Kaanans land
juli 2, 2007
For exakt en vecka sedan landade vi pa flygplatsen i Tel Aviv. Men denna historien borjar redan under mellanlandningen i Tjeckien. Vi har tva timmar pa oss att byta flyg. Efter en halvtimme sa inser jag att mitt pass ar sparlost forsvunnet. En smula panik uppstar nar jag inser att jag inte kommer kunna varken aka vidare eller komma in i Tjeckien utan Pass. Efter att ha sprungit runt och letat pa golvet ett tag sa hittar jag till min gladje flygplatsens polisbas. Gladjen la sig dock fort da det enda polisen svarar pa mina fragor ar ”hehe no no Check”. Hur man kan placera landets minst sprakbegavade poliser pa flygplatsen ar for mig fortfarande en gata. Tjeckien -2 poang. Tillslut kommer en engelsk snubbe fram som har hittat mitt pass pa golvet och sprungit runt och letat efter folk som liknar mig pa fotot. Storbrittanien +3 poang. Framme i Tel Aviv var det till var lattnad inga problem att komma in i landet och vi tog forsta taxin till Jerusalem. Och vidare in pa vastbanken, genom den av Israel byggda mur som de pastar separerar isreliskt omrade fran palestinskt men som egentligen bara seperarer palestinskt territorium fran anat palestinskt territorium. Israel -20 poang. (Mer om detta senare).
Sen dess har det hant massa saker och vi har blivit runtskickade till massa stallen pa vastbanken. Dessa och manga fler handelser i livet kommer denna blogg att behandla och jag hoppas innerligt att jag kommer att ta mig tid att uppdatera den. Sa hall utkik for den framtid och den sanning som komma skall!

juli 3, 2007 at 2:57 e m
Hallå i det blå!
Welcome to the bloggjungle!:P Lycka till med bloggen, kul att du har en oxå:) Hoppas du har det bra, ska bli spännade å höra vad som händer i Palestina, var bara försiktig!
Saknar Dej! Kramar Desirée
juli 3, 2007 at 4:19 e m
Fint att höra ett livstecken. Antar att ni får uppleva massa fina saker oxå. FOTA! Vill gärna se… Sköt om er så får du en kram när du kommer hem.
Björn
juli 3, 2007 at 4:54 e m
Du kan för faan inte ha passet i fickan gosse!
Här hemma e vi oroliga å tycker att du ska komma hem
eller åtminstone se dig för när du korsar vägen.
Va rädd om dig annars blir vi lessna.
Puss
Flatorna
juli 3, 2007 at 6:36 e m
hej calle,
det var ju otroligt intressant detta. ser fram emot å läsa om dina upplevelser.
massa kärlek! /kristina